Skumt var det här!
Igår åkte min sötnöt, saknar honom redan hur mycket som helst! Eftersom jag jobbade så var han tvungen att komma dit oss säga hej då. Det var inte bara jag som grät kan jag ju meddela, även Julia blev sentimental när Jon slängde fram en bukett rosor. Tre stycken, som tydligen betyder Jag Älskar Dig ?
Jag blev så rörd, mest eftersom han alltid sagt att presenter och gåvor är töntiga.
När jag kom hem hittade jag en lapp i köket
Jag blev så rörd, mest eftersom han alltid sagt att presenter och gåvor är töntiga.
När jag kom hem hittade jag en lapp i köket
Jons handstil kan få vem som helst på fall, skitful, men ack så söt! Glömt prickarna över ett A har han gjort också, gissa om jag har grinat mig fördärvad redan?
För att glömma bort att Jag var ledsen åkte jag med Sarah, Malin och Elinor till Arena i Karlstad på skumparty. Vem fan kom på att man ska festa i skum? Krångligt men svinkul. Sarah dradde på röven det första hon gjorde och jag tappade skorna i skumfanskapet. Jag letade som en iller och efter många om och men hittade jag den ena. Sökandet efter den andra lade jag ner, den var bort, fanns inte mer, kidnappad! Trodde jag, när plötsligt en kille full i skum dyker upp framför mig, men min sko!
-Här är din sko, jag hittade den!
- Oj tack, vem fan var det?!
Vi rockade loss även på det andra dansgolvet, utan skum. Lite lättare, men jag och Sarah drattade i golvet även där, men det berodde på helt andra orsaker. För snabb konsumering av alkohol helt enkel.
När jag och Malin, precis innan det stängde skulle köpa oss varsinn tequila upptäckte jag ill min förskräckelse och värsta mardröm att min plånbok var borta! Fan! Varför reagerade jag inte mer på den där ryska bruden som förföljde mig och Sarah påväg till toaletten? Hon var banemej hack i häl på mej hela tiden och envisdes med att prata sitt fula språk med mig, förmodligen för att uppehålle mig så hon kunde smita ner sina lortiga händer i min väska och få en svart skinnplånbok fylld med ytterst personliga saker i. Det gör ont i mig, där fanns busskortet från min språkresa på Jersey, rabattkort från Mallorca, fotografier, körkort...ALLT! Mitt liv! Jävla subba!
Snabbt som fan ringde jag och spärrade kortet, vilket var ett projekt minsann. Fick nya nummer hela tiden som jag skulle ringa.
Idag mår jag som jag förtjänar. Kräks titt som tätt och grinar då och då, delvis för plånboken men mest för att jag saknar Jon.
Jon, utan dig, ingen Lisa.
För att glömma bort att Jag var ledsen åkte jag med Sarah, Malin och Elinor till Arena i Karlstad på skumparty. Vem fan kom på att man ska festa i skum? Krångligt men svinkul. Sarah dradde på röven det första hon gjorde och jag tappade skorna i skumfanskapet. Jag letade som en iller och efter många om och men hittade jag den ena. Sökandet efter den andra lade jag ner, den var bort, fanns inte mer, kidnappad! Trodde jag, när plötsligt en kille full i skum dyker upp framför mig, men min sko!
-Här är din sko, jag hittade den!
- Oj tack, vem fan var det?!
Vi rockade loss även på det andra dansgolvet, utan skum. Lite lättare, men jag och Sarah drattade i golvet även där, men det berodde på helt andra orsaker. För snabb konsumering av alkohol helt enkel.
När jag och Malin, precis innan det stängde skulle köpa oss varsinn tequila upptäckte jag ill min förskräckelse och värsta mardröm att min plånbok var borta! Fan! Varför reagerade jag inte mer på den där ryska bruden som förföljde mig och Sarah påväg till toaletten? Hon var banemej hack i häl på mej hela tiden och envisdes med att prata sitt fula språk med mig, förmodligen för att uppehålle mig så hon kunde smita ner sina lortiga händer i min väska och få en svart skinnplånbok fylld med ytterst personliga saker i. Det gör ont i mig, där fanns busskortet från min språkresa på Jersey, rabattkort från Mallorca, fotografier, körkort...ALLT! Mitt liv! Jävla subba!
Snabbt som fan ringde jag och spärrade kortet, vilket var ett projekt minsann. Fick nya nummer hela tiden som jag skulle ringa.
Idag mår jag som jag förtjänar. Kräks titt som tätt och grinar då och då, delvis för plånboken men mest för att jag saknar Jon.
Jon, utan dig, ingen Lisa.
Kommentarer
Trackback